Elin i usa

Nu har man hittat en slags vardag här. Jag kan inte riktigt förklara hur det känns, men lite som om man har glömt allt där hemma men endån inte. Hem längtan existerar inte, utan ibland sitter jag bara och försöker lista ut hur många helger jag har kvar och vad jag ska göra under dem. känns overkligt att det är bara ca 11-12 heger kvar för mig här, har redan en hel del saker inplanerade redan. lite ångest hur lite tid det finns kvar här. Det enda som inte gör mig riktigt hemma är såklart min familj är inte här. Men ingen där hemma är glömd (!) men jag har hittat ett annat hem här och det kommer bli saknat.
Jag har tänkt på det innan, men har då tyckt att nu trivs jag kanon men när det är dags att åka hem kommer jag va helnöjd och redo att åka hem.
Men igår satt jag och Kelly i bilen på väg til shoppingen och vi kom in på detta ämnet. och när man pratade om det när hon sa hur Hon, Jag och Tayla inte kommer va tsm överhuvudtaget under springbreak och sen hur hon och tayla hade pratat om hur sorligt det kommer bli när jag åker hem, då när vi pratade så slog det mig, det kommer va super jobbigt att lämna och aldrig komma tillbaka.

Innan jag åkte läste jag från personer som varit iväg och folk sa även till mig hur man under denna resan kommer  växa som person och lär känna sig sj. Jag tänkte väll jo kanske det men så stor skillnad kan det inte va.
Jo , jag har lärt mig otroligt mycket om mig sj och hur man hanterar visa situationer som man inte är van vid när man är på hemma plan...
Så när jag kommer hem kommer en helt annan men fortfarande samma långa Elin kliva genom dörarna på kastrup.

Godnatt